Om du inte gillade migrationsöverenskommelsens formalisering igår och har spenderat tiden sedan dess med att spy galla över en regering som lite naivt räknat med att du ska hålla i minnet i ett helt halvår att Moderaterna bidrog med de vidriga bitarna till densamma (PDF), så har vi lite att prata om.

I samma veva som migrationsöverenskommelsen förhandlades fram bröt Alliansen Decemberöverenskommelsen, närmre bestämt under månaden innan. Det var ett hot om att fälla regeringen. När ni begär att socialdemokratin ska rösta mot migrationsöverenskommelsens lagstiftningsresultat, begär ni att regeringen ska agera lika opålitligt och fult som borgarna gjorde i höstas. De varslade då om att de kan tänka sig att använda den nyfascistiska rörelsen instrumentellt, för att själva ta makten. Det är inte ett sällskap som socialdemokratin avser ansluta sig till i konkret handling, oavsett hur många påstått vänstersinnade som begär det. Vi har bitit ihop och stått bi det avtal vi ingått, för att bli en stoppkloss mot nyval, budgetkaos och än värre migrationspolitik än den vi nu för.

Det här är minoritetsregerandets mörka sida och en direkt effekt av valresultatet 2014. Alltför många svenskar lät sina medmänniskor rösta på populistiska och borgerliga partier. Alternativet till att stå fast vid migrationsöverenskommelsen är att abdikera från regeringsmakten och lämna över till högerpartierna och nyfascisterna, som under de senaste ett och ett halvt åren har närmat sig varandra. De har en majoritet i riksdagen och skulle kunna göra upp om migrationspolitiken utan inflytande från de rödgröna partierna.

Något osmakligt och anmärkningsvärt som kunnat observeras igår och idag är återkommande påståenden om att politiken som förs är sverigedemokratisk. Jag har sett högprofilerade och högutbildade, förment antirasistiska debattörer göra påståendet och rasa mot socialdemokratin. Ingen nämnd, ingen glömd. Det är särskilt allvarligt att dessa makthavare väljer att ljuga om varifrån politiken kommer, vad som är sverigedemokraternas faktiska politik och vilket alternativet är. Att vara arg och besviken är ingen ursäkt för spridandet av desinformation och splittring inom vänstern och den antirasistiska rörelsen. Sverigedemokraterna har motsatt sig migrationsöverenskommelsen hela vägen och likt Moderaterna krävt klart grövre inskränkningar (PDF) i asylrätten och flyktingmottagandet. Politiken som förs är moderaternas, inte nyfascisternas. De senare vill permanenta noll flyktinginvandring och ‘repatriera’ personer med utländsk härkomst. Kraven på att socialdemokratin skulle ha brutit migrationsöverenskommelsen är krav på regeringsbyte till en högerregering som stödjer sig på och förhandlar med nyfascisterna. Idag är läget också sådant att de har en betydande samsyn i ekonomisk-politiska och välfärdsfrågor, som den nuvarande rödgröna regeringen agerar stoppkloss mot. Fäll den och fördämningarna som håller tillbaka en flodvåg av samhällsomstörtande och destruktiva reformer kommer att brista. De borgerliga partierna har redan lämnat de bostadspolitiska förhandlingarna och därmed gjort klart att de hellre söker samarbete på annat håll. Samhällets svagaste kommer att vara de första att krossas, resten av oss står på tur, och endast eliterna kommer att vara skyddade.

Du kan göra något åt den här situationen. Du kan rösta på oss i nästa val. Bli medlem i vårt parti redan idag. Övertyga människor omkring dig att göra detsamma. Motarbetar du oss arbetar du för en borgerlig regering efter nästa val, och efter valet till EU-parlamentet 2019 är det sannolikt att vi sett en massiv nyfascistisk offensiv i den överstatliga europapolitiken. Har inte Sverige en stark vänsterregering i det läget kommer vi att vara utlämnade till nedmontering av välfärden och ultranationalistiska utrensningar.

Vänsterpartiet? De sade ja till borgerlig regering redan i samband med förhandlingarna om migrationsöverenskommelsen i höstas, när de lämnade dem. Socialdemokratin har ändå fortsatt att förhandla och genomföra reformer tillsammans med Vänsterpartiet, och det är precis den attityden svensk rikspolitik behöver, idag och imorgon.

Härnäst rekommenderar jag att du ser dokumentären King Leopold’s Ghost, inte för att den har något med det ovanstående att göra utan för att det är bra att bli påmind om historien. De kommande veckorna är det också, bland andra, sådana temata jag kommer att här fokusera på istället för den partipolitiska inrikespolitiken.