Här säger brigadgeneralen nästan rätt ut att det inte är vem som regerar i Jemen som är viktigt, utan att dämpa houthiupproret, underförstått eller med den dolda förhoppningen att det ska hindra spridning till de jemeniter och shiiter som finns i Saudiarabien. Som alltså inte hör till samma shiitiska inriktning som Iran, och det är heller inte troligt att Iran aktivt stödjer de här ismailitiska grupperna, åtminstone inte just nu. För Irans del går det dessutom bra på annat håll så förmodligen ligger fokus på Irak och Syrien.
Saudierna har varit mycket nervösa inför en sådan upprorisk utveckling länge. Kring millenieskiftet var det faktiskt en väpnad revolt i sydvästra Saudiarabien, åt den jemenitiska gränsen till. Sedan mitten på nittiotalet regerades området av en ärkekonservativ prins Mishaal bin Saud som tillämpade en hårda-tag-doktrin mot allt som inte flödade över av wahhabitisk fanatism (dvs. arrestera imamer, stänga gudstjänstlokaler, osv.; statliga trakasserier helt enkelt), när det pågått några år lackade den lokala shiitiska befolkningen ur och började demonstrera och ta till vapen. De drev nationalgardet (som sattes in för att slå ned demonstrationerna) på flykten och prinsen tog sin tillflykt till ett lokalt Holiday Inn, där han belägrades en tid.
Oerhört förnedrande, givetvis, och händelsen medförde en strategisk omsvängning. Istället för militär konfrontation sattes säkerhetstjänsten in och lokala shiitiska ledare förflyttades från samhället till gropar i ökensanden i all tysthet, samtidigt som inflyttning av lojala, fanatiska wahhabiter företas, vilket långsamt wahhabiserar även den shiitiska lokalbefolkningen. Motsvarande går inte att göra inne i Jemen, befolkningen är mer demografiskt fragmenterad och upproret där har pågått i flera år. Saudierna har heller inte praktisk möjlighet till en kontrollerad påverkan på demografin. Houthierna har dessutom varit vinnarna ett bra tag, det är inte sannolikt att de ger upp i första taget, oavsett hur mycket inspiration saudierna hämtar från pakistansk och turkisk säkerhetstjänst.
Stora kolonialmakter har gått bet på att kuva och kontrollera Jemen. Britterna försökte det mesta från demografisk krigföring till rent groteskeri i tortyrläger och behövde iallafall packa ihop och flytta. Amerikanerna har slitit hårt för att få över Saleh på sin sida, men det har mest utmynnat i antipati mot USA, den jemenitiska regeringen och viktiga lärdomar för jihadistiska grupper med fäste i landet. Just houthierna strider under parollen “Gud är större; död åt Amerika; död åt Israel; förbannelse över judarna; seger åt islam”, och det är nog att betrakta som folkliga, utbredda sentiment i Jemen.
Det dröjde alltså inte länge förrän den saudiledda koalitionen körde fast, och det var väntat. Tilliten till utsvältningsstrategi, flygvapen och artilleri var ett misstag, en erfaren gerilla kan inte bara hantera en sådan motståndare utan också vinna på det. Dels får de martyrer, dels dör civilbefolkning och stödet för gerillan radikaliseras och ökas. Att träda in i konflikten med dessa högteknologiska och högst destruktiva militära medel kan mycket väl visa sig ytterligt kontraproduktivt på längre sikt, och ju längre stridigheterna pågår i Jemen, desto större är sannolikheten för att information om den når in över gränsen till Saudiarabien och påminner shiiter där om historien, mer precist att det en gång i tiden fanns ett respekterat shiakungadöme där Jemen och sydvästra Saudiarabien finns idag, och närmre i tid när prins Mashaal bin Saud fick rejält med stryk.
Det är kanske så att det är början till familjens Sauds fall vi ser här. Klart är iallafall att lidandet för lokalbefolkningen i Jemen bara börjat, och att några av världens äldsta kulturskatter kommer att gå förlorade på vägen.
Saudi miscalculated, so what now?.