Monthly Archives: October 2015

Migrationsuppgörelsen: välkommen till kompromissens högskola

Nu har det gått några dagar och jag har funderat på den där migrationsuppgörelsen. Jag är fortfarande missnöjd med innehållet och jag har full förståelse för den fackliga besvikelsen.

Samtidigt har jag svårt att se hur den vänsterpartistiska hållningen vore bättre. De står nu ensamma, och det hade också regeringen gjort utan att rida förhandlingarna till slut. Det med hot om fälld budget hängande över sig och jag har inga illusioner om att högerpartierna skulle stå fast vid vad de sagt tidigare om att släppa fram den. I hög grad är den ett resultat av att väljarna givit partierna vissa parlamentariska styrkeförhållanden samt att AKB inte har ett starkt grepp om sitt parti. Tidsandan är också uppspelt och rasande, vilket gör varje politisk fråga och process volatil.

I vår tid är inte högern att lita på och det måste vi acceptera, varför varje politisk fråga som stabiliseras och blir en plan istället för ett slagfält är en seger.

Det är ett steg. Det ger ett nytt utgångsläge där vissa frågor är låsta och öppnar för drivande av andra.

Jag har också påmint mig om vad våra föregångare sagt om den parlamentariska demokratiska socialismen, och fastnat för några ord av Eduard Bernstein ur Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter.

Demokratin är kompromissens högskola.

Någon sida senare konstaterar han också att det

är ju sant, att den nyare tidens stora liberala rörelse närmast kommit den kapitalistiska bourgeoisin till godo, och att de partier, som tillägnade sig det liberala namnet, var eller småningom blev kapitalismens skyddsvakter. Dessa partier och socialdemokratin måste naturligtvis vara varandras motståndare. Vad åter beträffar liberalismen som världshistorisk rörelse, är socialismen icke blott dess efterföljare i tiden, utan även, ifråga om det ideella innehållet, dess legitime arvinge, såsom det för övrigt visar sig vid varje principfråga, vartill socialdemokratin har att ta ställning.

Den moderata gökungen

Gökunge. Jag undrar om de förstår vad de, eller åtminstone Ulf Kristersson men han har såklart planerat skuggbudget-PR med sitt parti inför lanseringen, egentligen säger, eller om de bara hört uttrycket förut och gissar att det kan passa.

Det gökhonan gör är att sitta och passa i närheten av ett bo tillhörigt en annan fågelart, för att smita in när de fåglar som häckar där är ute och hämtar virke eller föda, lägga ett ägg och sedan överlämna uppfödningen av gökungen till de ofrivilliga värdfåglarna. Vem är Moderaternas gökhona? Vem eller vilka är den främmande arten som kommer och lägger ägg i det svenska boet? Det uttalas inte.

När gökägget kläckts finns en unge som är större än de andra i boet, som normalt också knuffar ut sina konkurrenter så att de dör av törst och svält eller äts av andra djur. Anledningen till att det fungerar är att djur är ganska puckade, och värdfåglarna är oförmögna att urskilja vilken art ungen i boet tillhör. Precis som för många andra arter, jag ser rätt ofta bilder på hundar som diar kattungar och liknande i mitt facebookflöde, vanligen med kommentarer om att de är sådana oerhört godhjärtade mödrar som liksom av kärlek bjuder ut sina spenar till en annan art. Så är det naturligtvis inte, utan vad den dibjudande gör är helt ofrivilligt, instinktivt. Pip och kravlande utlöser vissa beteenden, och det kunde lika gärna vara en människoskapad robot som faktiska djurungar. Till och med primater låter sig luras på så vis och de flesta som haft hund eller katt har också upplevt skendräktighet, att hondjur flippar ur och tillbringar ett par veckor med att behandla döda föremål som ungar.

Den moderata metaforen synes alltså säga att Sverige, svenskarna, politikerna, medborgarna eller några andra, är korkade, instinktsstyrda, oförmögna att se att någon gök lagt ett ägg i de offentliga finanserna som kommer att medföra att alla de andra ungarna i boet kommer att omintetgöras. Dö. Mögla bort vid trädets fot. Utan att vi medborgare, eller vilka som nu är värdfåglarna, fattar det.

De har medvetet eller omedvetet lagt sig till med ett konspiracistiskt tänkande. ‘Varning! Göken har tvingat in ett ägg i ditt bo! Gör dig av med det nu innan det dödar dina barn och gör din framtid osäker!’

Lite så där smakfullt blir också personer med asylrättsliga skyddsbehov utpekade som lömskt inplanterade parasiter. Känns det igen?

Jag har svårt att se något annat än att det är regeringen som avses med den indirekt utpekade gökhonan, om det inte rentav är FN och asylsystemets folkrättsliga nivå, men det finns de som kommer att se andra syndabockar. Judarna. Kulturmarxisterna. Muslimerna. Tankefiguren är gemensam med bigotta, konspiracistiska föreställningsvärldar. Varför fiskar oppositionen där? Tror de på allvar att de kan ta väljare från det parti som sedan ett decennium tillbaka haft ett slags monopol på att organisera personer med förenklande, fördomsfulla utgångspunkter?

Och vad är grejen med att indirekt beskriva andra, regeringen eller vilka det nu är, som dumma och godtrogna? Det är inte som att Alliansen ylat om att någon främmande makt planterar in parasitvarelser i vårt samhälle tidigare, utan det är nytt. Däremot är det förstås inte nytt att de vill försämra finanseringen av välfärden med det uttalade syftet att stärka densamma, klassisk borgerlig logik, nu också parad med nyfascisters och konspiracisters tankefigurer.

Det är i vart fall en obehaglig retorik.