Facebookrepris: Rasbiologi, nyfascismen och brain drain

Återigen copypasta från en facebookuppdatering. Den här gången några rader apropå att en dansk tidskrift tagit in ett rasbiologiskt resonemang om migration:

I vårt södra grannland är rasbiologiska perspektiv på migration tydligen okej i minst en av de större tidskrifterna nu.
Ali Esbati skrev om en gnagande känsla av att behöva fly innan det är politisk verklighet, apropå den här artikeln och annan normalisering av nyafascismens tankegods i mainstreamkulturen.
Det är värt att fundera på, både en och två gånger. För det kommer ju att bli så, är förmodligen i någon mån så redan. Inte att just han skulle fly landet, men att en del gör det. Om SD blir regeringsbildande parti och erhåller insyn i och kontroll över våra polisiära och militära förmågor, vilken högutbildad person stannar kvar här någon längre stund?
Redan innan dess kommer förmodligen många att fly som ser vad som röstas fram. Uttrycket för det är ‘brain drain’. eller ‘human capital flight’. Vi har sett det i Grekland nyligen. Det behövs nog inte egen majoritet, eller ens egen möjlighet att minoritetsstoppa beslut i riksdagen (en sjättedel av mandaten, om jag minns rätt), för att personer som har möjlighet ska börja lämna Sverige för exempelvis vissa asiatiska länder där efterfrågan på högutbildad arbetskraft är stor och löneläget lockande.
Så redan att den offentliga debatten understundom tar rygg på nyfascisterna och att de erhåller ett betydande väljarstöd urholkar med all sannolikhet det här landets humankapital. Det är lätt att dra en parallell till tysknazisterna, och det bildningsföraktet de stod för går igen i vår nutida nyfascism. Den i sig eller anhängarna ställer inga höga krav på pålitlighet och prövbarhet hos information, kunskap är inte något speciellt utan man kan köra på magkänsla, s.k. sunt förnuft eller andra omskrivningar.

 

 

 

Repris: socialdemokratisk antifascism

Repris. Skrev häromdagen några rader på Facebook om affären m/s Elisabeth Bakke apropå att den här bilden cirkulerades.

sossigantifascism

Min kommentar:

Man kan också påminna sig om affären m/s Elisabeth Bakke, där Tage Erlanders telefonövervakning medförde att en nazist gömd som löjtnant i svenska försvarsmakten, vars bror (en fänrik) varit organiserad nazist och hade god kontakt med tyska konsulatet i Göteborg, kunde hindras från att mer eller mindre överlämna fartyget m/s Elisabeth Bakke med last till den tyska krigsmakten.

De fick sju respektive fyra års fängelse, eller eventuell straffarbete (det framgår inte i memoarerna och jag ids inte kontrollera saken på annat håll; enligt uppgift ska det framgå i stor detalj i Carlgren, Svensk utrikespolitik 1939-1945). Erlander skriver i sin framställning av affären att “[d]omarna likväl blev hårda”.
Han skriver också:

De avkunnades den 18 januari 1941. Det var vid en tidpunkt då Hitler föreföll behärska hela Europa utom England. De svenska domstolarna fällde sina domar mot nazisterna utan att låta sig påverkas av vad som kunde förefalla vara ödesbestämdheten i nazismens seger.

Hans uppfattning om tidsandan beskrivs i större detalj några sidor tidigare:

Men i Europa såg det mörkt ut. Demokratierna hade icke hindrat Italiens övergrepp mot Abessinien. De hade ställt sig passiva då Franco krossade den spanska demokratin. De hade svikit Tjeckoslovakien när detta land erövrades av Hitler. Så kom pakten Hitler-Stalin och överfallet på Polen den 1 september 1939. Det hela tedde sig som en process, där vi var på en gång skräckslagna åskådare och hjälplösa deltagare.

Känns det igen i vissa delar?

Jag hämtar citaten ur min farfars utgåva av Erlanders memoarer i fyra band, närmre bestämt bandet som täcker 1940-1949. Rekommenderad läsning för den som är intresserad av folkhemstanken, krigsåren och socialdemokratins frenetiska antagonism gentemot nazismen.
Och om jag tycker att det är okej att vandalisera affischer, klibbor och liknande?
Ja, om man också är villig att acceptera det allmännas lagföring, efter civilolydnadsprinciper. Dock får jag sällan tillfälle att skrapa klibbor numera, min bostadsort är förhållandevis fredad från dylikt sedan de lokala nationaldemokraterna slutligen gav upp, och jag är för disträ för att syssla med det som aktivism (varför jag kluddar här istället).

 

 

Något om det där med att bekämpa SD

Vi är tydligen inne i ännu en omgång av ‘brott riktade mot SD hotar demokratin!’ igen, märkligt nog. Som vanligt är det ett par läger i debatten. En del hävdar att SD måste bemötas med vassare argument. Den här texten är till er och skulle egentligen ha blivit en kort kommentar på Facebook, men blev helt enkelt lite för långrandig.

Det är alltså därför den inte är korrläst, saknar fördjupande länkar och annat fint. Jag har fullt förtroende för att du kan nysta vidare själv när du kommit till slutet.

Ni som tror på att sitta på sin kammare och slipa på små fina argument (eller kackla i en debattpanel eller vad det nu kan vara), skicka in ett meddelande till den här utgivaren om att deras skribent ljuger* och se om de ändrar texten eller lägger till en rättelse på slutet.

*(den breda vänstern är inte en enorm mängd blodtörstiga psykfall som kommer att börja mörda meningsmotståndare systematiskt redan ikväll, och Frick blev inte misshandlad för att han har judiskt-romskt påbrå utan för att han är nyfascistisk aktivist och den som tittar på inspelningarna ser att Salle Sahlström tar tag i kameran så fort Frick börjar vingla där uppe på spärren)

Om de inte gör det, lägg ned det där fantiserandet om att den nyfascistiska rörelsen är något slags pratklubb. Det är de inte, de skiter i hur väl du argumenterar eller vilka skälen är för och emot i någon viss politisk fråga. De skiter i hur välformulerade deras egna argument är, dessutom. De har nämligen utvecklat en egen diskurs, med en egen ‘logik’, med en egen verklighetsuppfattning och en egen upplevd gemenskap. När du snurrar in dig i sakliga resonemang ser de dig som den där berömda schackspelande duvan, du sparkar runt pjäserna och bajsar på spelplanen och trots att du inget fattar struttar du runt som om du vunnit.

Är det ditt mål, kör. Jag tror att mer är vunnet på att de tycker att det är obekvämt och obehagligt att dundra ut bigott propaganda och manipulera mediebilden av samtida händelser.

Det är därför deras kampanj baserades på avhumaniserande lögner, det är därför de ljuger om sina politiska motståndare, det är därför de ljuger om samhället vi lever i, det är därför de ljuger om sig själva. Deras affärsidé är en annan.

Om du inte organiserar dig, eller åtminstone aktiverar dig och gör motstånd, så är du helt enkelt en medlöpare. Normalisering av folkmordsretorik förpliktar. Moraliskt, om än inte legalt.

Och glöm inte att Förintelsen var legal. Vad tysknazisterna gjorde var lagligt. Vad som är lagligt är inte alltid rätt, och att bryta mot lagen _kan_ vara moraliskt riktigt.

Därmed inte sagt att jag anser att alla ska gå runt och riva ned reklamkampanjer jämt och ständigt, men det är ingen större skillnad mellan det där angreppet på SD:s annonser och när vänsteraktivister systematiskt river ned nasseklibbor från elskåp och lyktstolpar. Imorgon är det kanske de där nedrivna klibborna som väcker högerbjörnens vrål om hot mot statsskicket, om vi inte fortsätter sätta oss på tvären när makten svarar på fysiska protester med att folket ska hålla käft och sitta still och köpa sig plats i offentligheten om det vill höja någon korkad och SD-fientlig röst där.

Så fortsätt protestera mot att SD tar plats i offentligheten, i riksdagen, i kommuner och landsting. Protestera mot att de överhuvudtaget är organiserade. Det är okej. Du får göra det. Det är inte fel. Det är inte omoraliskt. Det är, än så länge, inte olagligt.

Var öppen med att ditt mål är att SD och resten av den nationella rörelsen ska upphöra, försvinna, aldrig komma tillbaka. Det är inte fel. Det är inte fult. Du får tycka att deras ideologiska hemvist och den sociala rörelse de är den parlamentariska grenen på hör historien till. Det är lugnt, du behöver inte skämmas för det.

Du har ingen skyldighet att se till att SD-företrädare mår bra och är glada. Eller att de kan yttra sig ifred. Aldrig. Staten har vissa sådana ansvar, men de är verkligen inte så långtgående som nyfascisterna själva och vissa andra hävdar. Det är helt okej om du ser till att varje SD-företrädare eller aktivist som du stöter på känner att det är obehagligt att sprida sina bigotta dogmer. Du får göra det. Det är grundläggande för demokratisk parlamentarism.

Precis som du tycker att ultranationalismen i tysknazistisk tappning var ett vidrigt brott mot varje anständig morallära kan du ha samma uppfattning om nutida varianter. Säger folk att det är löjligt att jämföra med tysk nazism, peka på Jugoslaviens sammanbrott. Vet de inte vad som hände, förklara det och peka sedan på folkmordet i Rwanda, understryk betydelsen av folkmordsretorik och massmedier som för ut den. Vi har sett processen förr, vi kan känna igen den i vårt samhälle. Läs handlingarna rörande Ruggius inblandning i Rwanda, antagligen kommer du att återvända till SD-propagandan och se den i ett nytt ljus. När du ändå håller på, gräv också i folkmordet i Guatemala. Det är fortfarande ett öppet sår, och situationen mer lik den vi har i Sverige än Tyskland, ex-Jugoslavien, Rwanda, med en maktfullkomlig politik som rensar upp bland minoriteter i samhällsintressets namn. Alltså precis vad SD efterfrågar.

Förutsatt att de nu inte piskar fram klassiska pogromer istället för att vallas fram till regeringsmakten av en lojal ytterkantshöger och detta ständiga snack om att varje angrepp på SD hotar statsskicket. Då hamnar vi snarare i det rwandiska exemplet.

Du har ett ansvar för hur du agerar i förhållande till det här hotet från den nationella rörelsen.