Monthly Archives: March 2015

Tunt men angeläget om putinism

Per T Ohlsson på Sydsvenskan funderar idag över kopplingen mellan Putins Ryssland och vad han kallar för extremistpartier i övriga Europa.

Det är i huvudsak skåpmat, men intressant skåpmat.

Jag saknar dock en djupare analys av vad det är som lockar in s.k. extremistpartier i kommunion med Putin-Ryssland. Det är ju ett paradoxalt förhållande, nationell suveränitet och egenart genom att närma sig ett imperiebyggande med öppet intresse av politiskt och socialt inflytande på deras hemmaplan.

Det är också lite slött och svepande att stanna vid att en i och för sig högintressant rapport (PDF) lägger SD i ‘neutrala’, för det finns en miljö i och omkring SD som aktivt stödjer putinintressen. Den putinska mediabyrån Russia Today var ett tag nära att få en svensk nod, med ex-SD:aren, numera Nyheter Idag-basen, Frick. Istället arbetar han numera understundom på uppdrag från RT istället för att basa över en lokal organisation inom nätverket. Det är inte bara han, i den mer etniskt ultranationalistiska delen av SD-miljön, identitärerna eller bunkerfalangen eller vad man vill kalla dem, gillar putinismen. Så även om partitoppen är skeptisk till det inrikespolitiska värdet av både identitär nyfascism och smygallianser med ett nyvaket ryskt imperium är just det en integrerad del av deras partikultur och sociala miljö.

Att fösa det åt sidan är slarvigt i det här sammanhanget. Längre fram, när exempelvis Fria Tider och liknande verksamheter är i medelåldern med en stadig publik och få bryr sig om att jaga dem med motpropaganda, kommer vi att behöva hantera att inte bara rysk infiltration av mer rumsrena medier utan förhålla oss till att inhemska krafter, som väl förstår lokal kultur, lokala politiska miljöer och har rikligt med erfarenhet av att manipulera berättelser arbetar för att destabilisera och mobilisera i putinismens intressen.

Menmen, man ska väl vara glad för det lilla.

 

Wolodarskis söndagskrönika

Ny söndag, ny söndagskrönika från Peter Wolodarski.

Idag ondgör han sig över att regeringen lyfter en utrikespolitisk neutralitet, istället för att agera genom EU eller som en del av vad han citerar som “västliga stormakter”.

I korthet går resonemanget ut på att regeringen skulle vara ute efter att charma skurkstater genom att distansera Sverige från EU, USA och NATO, samt att det är orimligt att mena sig stå för en oberoende utrikespolitik när EU:s fördrag kräver lojalitet från medlemsstaterna i utrikes- och säkerhetspolitik. Han gör en analogi för att påvisa detta, ‘tänk om Tyskland skulle förkunna att de har en oberoende utrikespolitik’. Slutsatsen han drar är att regeringen spelar Putin i händerna genom att splittra EU och avvika från EU:s utrikespolitiska inriktningar.

Såvitt jag kan utröna är detta inte sant. Regeringen står bakom EU, USA och den nya regeringen i Ukraina, trots att den kom till makten under kuppartade former, trots att den är en koalition av nazister och oligarker, trots att den kan ha varit inblandad i minst en massaker i Kiev. I ett uttalande från den 21:a februari gör regeringen gällande att situationen i Ukraina är helt och hållet Rysslands ansvar, och avgränsar därmed vad som kan anses vara en negativ utveckling där till Rysslands agerande. Att hjälpa nazister till makten är något acceptabelt, det är inte en utveckling någon behöver ta ansvar för ens om det finns tecken på att utländska intressen deltagit i det.

Det är inte så enkelt som att Ryssland plötsligt fick för sig att underblåsa separatistiska stämningar på Krim. Det föregicks av någonting, som i sig är oroande och anmärkningsvärt. Om Ryssland beskrivs som att de agerar i ett tomrum blir de obegripliga, vilket inte är sant, det är dessutom en verklighetsbeskrivning som är ägnad att skrämma upp allmänhet och politiska beslutsfattare. Ändå är det regeringens linje, och det är densamma som EU och USA driver. Må vara att Ryssland saknar folkrättslig grund för att lägga sig i utvecklingen i Ukraina, men det är fullt förståeligt att en regering som på ett tvivelaktigt sätt och med de “västliga stormakternas” stöd kommer till makten och delvis består av ukrainska ultranationalister med judar, socialister och ryssar som uttalade måltavlor ses som en aggression.

Det är inte bara Putin som deltar i både krig och propagandakrig i anslutning till detta. Det gör även regeringen, USA, EU och Wolodarski. Man kan vända på hans resonemang och fundera på om det inte spelar Putin i händerna att framställa regeringen som vek, populistisk och ute efter att charma skurkstater genom att distansera sig från EU. Om inte annat är det nog en bild av regeringen som putinmedia inte skulle rygga för att ge.

Jag skulle hellre se att samtalet om våra samtida utrikes- och säkerhetspolitiska frågor inte bara handlade om hur Ryssland är en aggressor, för det finns fler av dem och det är farligt att dölja det.

Peter Wolodarski: Sveriges utrikespolitik spelar Putin i händerna – DN.SE.