Per T Ohlsson på Sydsvenskan funderar idag över kopplingen mellan Putins Ryssland och vad han kallar för extremistpartier i övriga Europa.

Det är i huvudsak skåpmat, men intressant skåpmat.

Jag saknar dock en djupare analys av vad det är som lockar in s.k. extremistpartier i kommunion med Putin-Ryssland. Det är ju ett paradoxalt förhållande, nationell suveränitet och egenart genom att närma sig ett imperiebyggande med öppet intresse av politiskt och socialt inflytande på deras hemmaplan.

Det är också lite slött och svepande att stanna vid att en i och för sig högintressant rapport (PDF) lägger SD i ‘neutrala’, för det finns en miljö i och omkring SD som aktivt stödjer putinintressen. Den putinska mediabyrån Russia Today var ett tag nära att få en svensk nod, med ex-SD:aren, numera Nyheter Idag-basen, Frick. Istället arbetar han numera understundom på uppdrag från RT istället för att basa över en lokal organisation inom nätverket. Det är inte bara han, i den mer etniskt ultranationalistiska delen av SD-miljön, identitärerna eller bunkerfalangen eller vad man vill kalla dem, gillar putinismen. Så även om partitoppen är skeptisk till det inrikespolitiska värdet av både identitär nyfascism och smygallianser med ett nyvaket ryskt imperium är just det en integrerad del av deras partikultur och sociala miljö.

Att fösa det åt sidan är slarvigt i det här sammanhanget. Längre fram, när exempelvis Fria Tider och liknande verksamheter är i medelåldern med en stadig publik och få bryr sig om att jaga dem med motpropaganda, kommer vi att behöva hantera att inte bara rysk infiltration av mer rumsrena medier utan förhålla oss till att inhemska krafter, som väl förstår lokal kultur, lokala politiska miljöer och har rikligt med erfarenhet av att manipulera berättelser arbetar för att destabilisera och mobilisera i putinismens intressen.

Menmen, man ska väl vara glad för det lilla.