Category Archives: Fascism

Kommentar till FP:s utspel om språkkrav

Folkpartiet har idag avgivit 5 förslag till förändringar i utlänningsrätten. Av dessa sticker så kallat språkkrav för medborgarskap ut. Om de övriga kan sägas att det rörande försörjningskrav synes vila på en falsk förutsättning, det är redan huvudregel att anknytningen i Sverige ska ordna försörjningen. Förmodligen är FP ute efter att det ska bli svårare för makar utan barn att återförenas här, vilket jag tror kan vara svårt att implementera på grund av rätten till familjeliv enligt Europakonventionen m.fl. internationella åtaganden.

De vill också att så fort en person med tillfälligt uppehållstillstånd erhåller en egen försörjning ska det ombildas till ett permanent. Varför en person med skyddskäl skulle uppfatta det som ett incitament av något slag är oklart. Det verkar mest vara tom retorik, i kontrast till nästa förslag, där de gör klart att “modern” i borgerlighetens språkbruk innebär en återgång till den idéhistoriska modernitetens arbetsrätt. De vill helt enkelt dra in anställningstrygghet och skyller på invandrarna.

De anser att välbeställda familjer ska subventioneras till att köpa pigtjänster, istället för att invandrare som inte har det välbeställt får ekonomiskt stöd. Vad det ska leda till annat än segregation är högst oklart.

Slutligen vill de införa ett så kallat språkkrav för medborgarskap. Det är något de avsett införa länge, utan att någonsin förklara varför. Jag har svårt att se det som något annat än ett stråk av ultranationalism hos FP. Medborgarskap är för mig en fråga om sociala och politiska rättigheter, så icke hos FP. Där räcker det inte med att du vill bo och leva här, och också gjort det under flera år, det är inte tillräckligt för att du ska omfattas av de rättigheter och skyldigheter som tillkommer medborgare.

Nej, det kan mycket väl vara så att du klarar dig bra på en begränsad svensk vokabulär och engelska, klarar du inte av en examination i svenska språket ska du finna dig i att leva med ett snävare rättsskydd än de flesta omkring dig. Det spelar ingen roll om du klarar din egen försörjning, är du inte med i folkpartisternas språkliga gemenskap är du inte en av oss och ska inte kunna bli det.

Det finns också ett särbehandlingsperspektiv. FP vill ställa helt andra krav på inflyttade än infödingar, ytterligare en indikation på att vad de är ute efter är segregation. Att de med de här förslagen vill kommunicera ett ideologiskt släktskap med nyfascisterna är uppenbart, frågan man bör ställa sig är varför de låtsas som om de inte gör det i andra sammanhang.

De har regerat med stöd av dem i en mandatperiod. De delar ideologisk grundsyn i så fundamentala frågor som medborgarskapets natur. Steget är inte långt till ett djupare samarbete.

För vänstern är det här utspelet en viktig bekräftelse av vad vi hävdat i åratal. Sverigedemokraterna är i allt väsentligt ett stödparti till Alliansen, och Alliansen på väg att alliera sig med dem.

Jag blir inte förvånad om de efter nästa val slår sig ihop och utnyttjar decemberöverenskommelsen för en variant på det norska samarbetet mellan högern och Fremskrittspartiet.

 

 

 

 

 

Vad vill Stefan Hanna?

http://mobil.unt.se/start/vill-att-sd-stodjer-alliansen-3470914.aspx

Nås av nyheten att Stefan Hanna vill att SD ska hjälpa till att fälla S-regeringens budget, och detta med hänvisning till migrationspolitiken.

Att han helst ser att budgeten faller är inget konstigt i sig. Det konstiga är att han nu menar att MP är en omöjlig partner i migrationspolitiken, precis den partner som den förra regeringen gjorde upp med för att undanhålla SD från inflytande.

Frågan är vad han vill uppnå genom att mana Alliansen till den här omsvängningen. Utspelet måste nog betraktas som kritik mot den tidigare migrationspolitiska överenskommelsen, samtidigt påstår han att den bör stå fast och användas som motivering till fortsatt nedmontering av socialförsäkringarna. Åtminstone att de bör vara oförändrade.

Är det här resonemangshaveriet hans lösning på att borgerliga väljare flytt till SD?

SL krumbuktar, men varför?

Nya uppgifter: SL godkänner SD-kampanj – Kultur | SVT.se.

SL har efter läsning av yttrandefrihetslagen (YGL) kommit fram till att SD:s antiziganistiska reklam även ska upp på busshållplatserna. Det är i sig intressant, då det stadgas i portalparagrafen att den omfattar yttrandefrihet i

ljudradio, television och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar. 

Med tekniska upptagningar avses text, bild eller ljud som det krävs en apparat av något slag för att ta del av. Hur reklampapper passar in i detta får SL:s jurister hemskt gärna försöka förklara. Det kan de naturligtvis inte, men det vore förstås underhållande och förmodligen avslöjande att se dem försöka.

Kanske är det inte en värderingsfråga för reklamplatsernas huvudmän, utan en rent ekonomisk fråga. Skulle de bryta avtalet med SD blir de antagligen så illa tvungna att betala, fullgör de avtalet får de betalt.

Värt att notera är att Clear Channel, företaget som reklamplatserna är outsourcade till, ägs av den konservative amerikanske politikern Mitt Romney. Ni vet, han som kandiderat till presidentposten och hör till de amerikanska republikanernas högerfalang.

Det är också ett företag som anställt den smått bisarre radioprataren Rush Limbaugh, till en årslön på 325 miljoner kronor. Rör du dig i Storstockholm och kommer i kontakt med deras reklamplatser är du också med och finansierar antifeministisk hets, fattigdomsförakt och diverse annat bigotteri. Utan att någonsin tillfrågats om detta.

I ljuset av detta är det högintressant att SL menar sig vara de som bestämmer över vad som får finnas på reklamplatserna. Det är ännu mer intressant att SL menar sig ha ett ansvar grundat i YGL att låta just SD:s antiziganistiska reklamkampanj komma fram, särskilt med tanke på att SL tidigare stoppat formuleringar som “Runka bulle eller köra fingersafari” och “We love boobs“.

Det går tydligen bra att stoppa reklam med hänvisning till lokal politisk policy också, se den här artikeln.

Men när det gäller mer eller mindre fördold hets mot romer är SL tydligen, enligt eget förmenande (för lagen de hänvisar till är inte ens lite tillämplig), förpliktade att släppa fram den.

Den konspiracistiskt lagde drar naturligtvis slutsatsen att SL drar en patetisk vals om yttrandefrihet för att fortsätta dra in pengar till den amerikanska extremhögern och ge SD en plattform. Samt slutsatsen att de indragna tutt- och onani-/pettingreferenserna likaledes är solidaritet med amerikansk ytterlighetshöger, naturligtvis.

Att SL hör till det allmänna och därmed alltså är politiskt styrt öppnar också för spekulationer om de ansvariga politikernas lojalitet till Romney och SD.

Lägg till att det är valår. Är det Alliansen som vill tacka SD för benäget stöd i riksdagen under den gångna mandatperioden?

Vi kommer förmodligen aldrig att få veta vare sig hur ansvarsfördelningen på det här området mellan Clear Channel och SL faktiskt ser ut eller vad det är för avvägningar SL gjort som lett fram till att SD:s kampanj ska påstås vara grundlagsskyddad. Det är ju ett krystat försvar av beslutet, som de förmodligen snart kommer att få skarp kritik för.

Själv önskar jag bara att SL och Clear Channel var tydligare och ärligare med hur de fördelar ansvar och fattar den här typen av beslut. Det vore också smakfullt om de förklarade lite närmre varför det är okej att forcera den här typen av smyghets på människorna i Stockholm, när det inte är okej för universitet, kulturorganisationer och klädförsäljare att göra reklam som är väsentligt mindre kontroversiell.

SD själva menar att kampanjen är angelägen för att utlänningar är ovärdigt Sverige. Det är alltså något som SL också ställer upp på, får man förmoda.

 

 

I Ukraina har revoltörerna börjat benåda kriminella

Se den här artikeln, The 23 political prisoners that parliament set free on Feb. 24.

Det stämde förvisso inte att talmannen som valdes kom från Svoboda, men det stämmer heller inte att de ukrainska fascisterna spelar en bakgrundsroll i revolten.

Ett exempel värt att lyfta fram i förhållande till frigivningarna är att Svoboda i måndags intog riksåklagarämbetet genom Oleg Makhnitski (eller försvenskat, Machnitskij). Se den här artikeln, eller denna.

Nu har fascisterna tagit kontrollen i Ukraina

På förmiddagen idag tog fascistpartiet Svoboda över talmansposten i det som återstår av Ukrainas ledning efter att regeringen kollapsat.

I Ukraina har alltså ett systerparti till nynazistiska Svenskarnas parti tagit kontrollen över parlamentet. Fasciströrelsen Nordisk Ungdom har varit på plats och hållit tal till demonstranterna.

Detta samtidigt som den ukrainska vänstern drivs bort från demonstrationerna av högern och de fascister bland dem som har inititativet just nu. Med våld, det är det språk de för tillfället talar. Se detta och detta.

Kallar du den här situationen för en demokratiprocess betraktar jag dig som öppet allierad med nyfascism och den vidhängande nyorwellska terminologin som är i bruk i den rörelsen.

 

Värt att notera är att Jobbik och Gyllene Gryning hellre ser att Ukraina lierar sig med ryska imperialistiska intressen än västeuropeiska. För en översikt, se den här artikeln.

20121126: Skribentpresentation

Jag hade tidigare en blogg jag kallade för Sossepontus. Den är för närvarande i stillestånd och jag har under lång tid varit på väg att samla mitt skriftställande på en enda blogg istället för att ha det utspritt på diverse platser och under diverse alias.

Det kan noteras att jag formellt lämnade Piratpartiet sommaren 2013.

 

Från Sossepontus:

Mitt namn är Pontus Näslund och jag är socialdemokrat. Jag är också i formell mening piratpartist, såtillvida att jag är medlem sedan några år tillbaka men inte använt mitt medlemskap för vare sig nätverkande, opinionsbildning eller politik. Däremot har jag följt hur den partiledningen kommunicerar med sina aktivister och utvecklingen inom den piratpolitiska rörelsen efter att Falkvinge lämnat vidare partiet till sina företrädare. Det är förvisso en intressant politisk gemenskap men den är liten, den är i huvudsak en ungdomsrörelse och saknar stöd från någon bred samhällsorganisation eller något förbund av sådana. På ett ideologiskt plan är det också en inkonsekvent och något förvirrad sammanslutning, där jag visserligen når ungefär samma slutsatser i en mängd politiska sakfrågor men jag delar inte den nyliberala grundhållning som dominerar samtalsklimatet inom den.

Hösten 2012 börjar jag därför istället kanalisera mitt politiska engagemang och vad av patos jag kan avsätta för sådana ändamål genom SAP. Det har en mängd skäl, bland annat det att jag frustreras av att populism och skenbart realpolitisk diskurs invaderat det demokratiska samtalet i Europa och på många andra håll i världen. Många politiker och i än större utsträckning massmedias bedömare gömmer sig bakom diverse kristeoretiskt käbbel medan finansindustrin och arbetsköparkollektiven bedriver en effektiv och föga återhållen rovdrift på människor, naturresurser och samhällsinstitutioner. För hundra år sedan var det självklart att benämna detta som klasskamp, kapitalisternas strid för lägre pris på människor i löneslaveriet. Idag är massmedia till övervägande del borgerliga i sitt sätt att beskriva verkligheten. Frågan presenteras inte som hur löntagarna och de arbetslösa i södra Europa bör skyddas från institutionellt ansvarsbefriade företagsledningar, bankstyrelser och internationella kapitalfonder i löntagarexploateringens tjänst, utan hur deras samhällen ska kunna skydda sig från deras reaktioner på att arbetsförhållanden försämras, deras kollektivt förvaltade välfärd exproprieras och avyttras till privata ägare, dålig förvaltning betalas med dåligt underbyggda krediter och så vidare.

Kampen är inte mellan skattehöjare och skattesänkare. Kampen är mellan låtsaspersoner och de människor som dessa pungslår så gott de kan på arbete, under förevändningen att samhället behöver låtsaspersoners välmående i högre grad än välmående medborgare. Om dessa låtsaspersoner dessutom råkar ha en ansenlig ställning i banksektorn eller finansindustrin i övrigt förekommer det dessutom att inte bara en större andel av vad deras anställda producerar ställs till förfogande inför en affärsmässig utmaning, utan stater öser ur sina samlingar av skatteintäkter samt ur den kreditpool som belånar framtiden och medger framställning av giltig valuta. Det här diskuteras inte som demokratiproblem och utnyttjande av medborgarna till förmån för en defekt bransch. Det diskuteras som räddningsåtgärder, krispaket eller någon annan av de populära eufemismerna, gärningar som borde ha diskuterats i termer av fascism, pseudodemokrati och löntagarförtryck.

I framtiden måste vi alla prata på ett annat sätt om politiska spörsmål och se över vem vi tillåter att våra politiker ger våra hårt ihopskrapade slantar till. Vi måste sluta prata om varandra som kombatanter på ett marknadsfält täckt av livspussel. Vi är människor som samarbetar, även när vi inbillar oss att vi konkurrerar med varandra är det fråga om samarbete på så vis att vi följer regler för “konkurrensen”.

Bolagisering är nästan alltid att minska öppenheten i en verksamhet och dess organisation. Bolagisering av offentlig verksamhet och överföring av det till privategendomens domäner är precis detta, ett sätt att försvåra granskning och ansvarsutkrävande. Bolag är dessutom till för att främja risktagande och medge frihet från ansvar för konsekvenserna av resursförvaltning och verksamhetsstyrning. Vi måste ta en rejäl funderare på vad vi håller på med när vi begränsar insynen i vården, skolorna, omsorgsverksamheterna och socialförsäkringssystemen i något slags förment effektiviseringsiver. Först borde vi kanske lagstifta om sätt att granska och ställa utförare av samhällsviktiga verksamheter till svars. Sedan kanske det finns förutsättningar att överlåta våra barn, gamla, sjuka, funktionshindrade och oss själva till vinstmaximeringskulturens företrädare.

Nyfascismen är också på framväxt i Europa och på andra håll i världen. Vi har redan prövat den här typen av intoleransmotiverad politik, det gick käpprätt åt helvete. Flera gånger. Bara inom Europa. Det är mycket hög tid att mobilisera mot den här utvecklingen nu. Högern går med fascisterna, även toppolitiker som Angela Merkel använder en främlingsfientlig retorik med sådana inslag som samtidens motsvarighet till ‘Herrenvolk’, ‘Leitkultur’. I Sverige är det framförallt ett par av de borgerliga partierna och vissa nyliberala samt högerkonservativa mediakoncerner som tar nyfascisterna i handen under bordet och tillsammans vandra. Symtomatiskt för nutidens fascism är att den är decentraliserad och ledarlös. Från Breivik till Johan Lundberg är rörelsen i samma riktning, detta måste vi sätta upp barrikader emot, alternativet är ett otroligt vådligt risktagande.