Det är bråttom nu. Post scriptum till lite av varje.

Det går förstås att skratta åt AFA <3 Kalledussin-statyer-kampanjen från extremhögern, men det är inte rätt.

De vet att det är skitsnack och båg. Det spelar dem ingen roll.

Vi konstaterade det för åratal sedan. Sanningen är alltså död, och näppeligen mäktigare än lögnen. ‘Post-truth’ som de hippa sade på den tiden innan de raskt glömde trenden och gick vidare till nästa.

Så att höhö:a om hur korkade de är eller punda viralgranskarartiklar i saken eller… det är att slå fast att man själv är lika mycket sanningsslaktare och lättjefull höhö:are som de minst engagerade bland nyfascisternas aktivister. För det spelar en ju uppenbarligen ingen roll att de skiter i vad som är sant och inte till förmån för vad som ger dem mer makt och berömmelse, om en höhö:ar om det istället för att se hotet och göra motstånd.

Jag har tjatat om det här rätt länge. Andra också. Det är inte hjärnraketvetenskap. Det är inte ens svårt att förstå, förutsatt att man pallar lite självkritik och tar sig tiden att upptäcka hur man själv är drillad till nihilistiska, fascistiska, svaghetsföraktande tendenser, eller åtminstone slutar vara en sådan lättriggad och lydig reklamslav att nästan varenda kvällspressrubrik får igång känslor och beteenden.

Därför är det för oss rätt så obehagligt att se hur stora skaror, antagligen en majoritet av occidentalerna inklusive svenskarna, år ut och år in underskattar och töntar bort hotet från den nya fascismen. Ni som gör det dödshotar oss som är i extremhögerns sikte, huvudsakligen sossar, underklass, rasliga minoriteter, osv., terminologierna är många men det handlar uteslutande om makt och tyranni för sin egen skull.

Oftast är ni hånfulla eller spelar dumma när vi påpekar att det är obehagligt. De senaste månaderna har jag tänkt mycket på Eichmann. Jag ser många Eichmann i Sverige idag. Det är så illa att jag till och med läser Arendt, Adorno, Horkheimer, m.fl. för att de är lite optimistiska och det är inte jag, som dessutom har neurovetenskaplig och annan forskning i bakhuvudet som drar alexanderhugg efter annat i deras gamla freudianism. Men de kunde vara lite hoppfulla, och det är en bristvara och orimlighet idag.

Så illa är det. Och det blir värre sen. Även om vi krossar SD. Och NMR. Och Nordisk Ungdom.

För sättet att organisera samhällen, maktfördelning och försörjning som vi tillämpar är i sig producerande och reproducerande av förutsättningarna för fascism. Folk som diverse kända tyckarliberalister och andra har en slags känsla av att det förhåller sig så, varför de försöker påstå att det egentligen är sosseriet som är sådant, trots att vi har varit en emancipationsrörelse som bevisligen funkat. Dvs. samma sak som när nyfascisterna ljuger ihop att AFA ska göra massmediebarn med statyer, skydd av egen makt istället för erkänsla av sakförhållanden eller historisk sanning.

Vilket vi konstaterat om och om igen i filosofi, sociologi och annan vetenskap, i rätt många år, och vi har närstuderat hur till synes normala och rimliga personer kan gå från industriellt dödande och förslavande till att vara toppenmysiga föräldrar och samhällsdeltagare utan att passera Gå. Som nämnts, Eichmann, men också Stanford Prison Experiment och Milgram:s experiment, jämte en lång serie andra som följt i det kölvattnet.

Vi vet hur det funkar och låter det ske ändå, samtidigt som en del intalar sig bisarra saker för att slippa anpassa sig eller inse vad som sker. Vilka råkar vara ganska mäktiga och ha ganska stort inflytande över utvecklingen, vilket tillsammans med den medvetna politiska kamp i samma riktning som nyfascistiska organisationer håller på med är ett konkret existentiellt hot mot arten och eventuellt organiskt liv överhuvudtaget, för vi har inget i reserv och ej heller några planeter i reserv eller ens medel att ta oss runt i det kosmos vi vuxit fram.

“We’re not a whole lot fancier than hamsters”, som en professor Sapolsky uttryckt det. Så det är fantastiskt djuriskt och primitivt och barnsligt och underutvecklat och patologiskt när en del påstår sig vara radikalt annorlunda än andra människor. Om det så handlar om kulturell, raslig eller någon annan dimensionalitet, det är skit detsamma. Vi är virriga däggdjur som knappt kan skriva, läser sämre och låter oss luras av mycket billiga knep. Alla är det, utan undantag. Ingen är särskilt bra. Vi är alla rätt djävla dåliga.

Man märker det i krig, för där ser man hur däggdjur ser ut på insidan och att vi är fulla av illaluktande klet, att vi innerst inne inte är några under av skönhet utan bara en massa hygienproblematik och kladdighet. Det är därför härskare behöver ljuga ihop sådana sjuka historier om ära och gudar för att lura ut oss i den miljön, har vi inte de bedrägerierna i vägen upptäcker vi i kriget likväl som i slakten att vi är som får och hamstrar och annat, inte som de där omtalade gudarna eller pojkhärskarna ur historien som tillåtits bli historiens hela gång på gång. Kungar och sånt.

Idag publicerar M:s inofficiella husorgan i dagspressen ledarkrönikematerial och torgföring av det som påstår att vanekriminella är slavar under sin genetik och syftar till att trycka in hela förklaringen till att de tjålar och tjålar och tjålar i dem själva. Det är ett slags förstadium till rasbiologisk politik, essentialisering av vad som egentligen är socialt påhitt och inplacerande av detta ideologiska träck i redan diskriminerade och avskydda kroppar. Att en så ansedd och förment rumsren del av pressen kan pumpa ut något sådant och kalla det vetenskap betyder att sådana som jag, hazarer på flykt eller kvinnor som vägrar finna sig i sexistisk underordning mördas industriellt imorgon.

På riktigt. Vi har sett det förr och har studerat det vetenskapligt under ett halvsekel. Det spelar ingen roll om en del av de som driver den utvecklingen hårdast tror att det är skoj eller att ‘naturvetenskap’ alltid är positivt och framsteg och utveckling och upptäckter och härlighet. De är lika skyldiga som den gamla tysknazismens fotsoldater och ‘enablers’ och medberoende och så vidare. Bara det att vi är i ett annat skede av den här fascismprocessen än den eller de föregående. Eichmann var inget skämt, han var på riktigt. Det var på riktigt svårt att förstå hur en så mysig farbror kunde vara så farlig, det var på riktigt därför Arendt hade riktiga problem med att förstå och förklara honom filosofiskt och då hade hon ändå haft intim relation med nazist-Heidegger och varit inbäddad i upptakten till Förintelsen.

Om inte oro för sådant här totalt dominerar ditt vardagsliv bör du fundera på att justera den saken omgående. Lyft blicken. Europeiska socialdemokratiska politiker har på senare tid uttalat gravt rasistiska och populistiska saker för att ‘passa in’, för att de tror att en del av väljarna har rätt när de dels verkar mäktiga och arga och dels säger sådant. Det är krig i Europa. Här finns politiker som medvetet och öppet förordar goda förutsättningar för pogromer, oftast med udden mot muslimer men vi vet att det inte kommer att stanna där.

Så återhållsamma och rimliga är inte varelser som är ‘not a whole lot fancier than hamsters’, ej heller varelser som accepterar att leva i oceaner av reklam. I Indien är det idag rejält våldsamt för att en religiös ledare fällts för våldtäkt, som var en viktig komponent i den indiska nyfascismens valframgångar men som av dessa indiska nyfascister givetvis beskrivs som icke-hindu, samtidigt som de i någon mån gillar våldet som fyller en del gator i domens kölvatten. Vilket man kan se på hindutvastatens ömsinta hantering av den dömde. Studera det indiska exemplet noga om du kan, för hindutva är samma modernistiska tendens som vi är väl bekanta med här och som går igen, men redan pågående i stor skala och med ett fast grepp om den politiska makten.

Sedan ett tag tillbaka är till och med en förmodat obotlig optimist som Jan Eliasson endast en bekymrad optimist. Igår hörde jag honom tala om hopp i den här tiden till Anna Lindhs minne, och förutom att försöka inskärpa att det är akut bråttom för arbetarrörelsen att börja mobilisera sig berättade han också om hur Alva Myrdal vid ett tillfälle hanterade en man som ifrågasatte hennes nedrustningspolitik med en invändning om att den var ‘orealistisk’.

“Unge man, det är ovärdigt att ge upp.”

Och det är där vi är. Inga av våra små personliga tyckanden och önskemål spelar någon roll om inte framtiden rycks ur modernitetens och fascismens knotiga nävar. Ingenting av det du tycker är viktigt är värt ett vitten om vi inte räddar planeten från kapitalism, maskulinitet och diverse annat, för det kommer inte att komma någon tid där det _kan vara värt ett vitten_. Någonsin.

Blir det några barnbarn så kommer de att fråga om vad du och du och du och du och alla andra gjorde idag, vilket motstånd vi försökte göra och vad vi försakade för deras skull. De kommer att vilja veta, om det överhuvudtaget blir så att det blir några framtida generationer, det är alls inte säkert.

För hänsynslösa och lite korkade människor har kärnvapen och kan göra oss alla om intet på en pisskvart.

Av misstag.

På riktigt. Det kan bli så att vi alla omintetgörs i stort sett på stället, av misstag, för att vi accepterar att det finns människor med så stor makt som tämligen enskild kontroll över kärnvapenarsenaler.

Det är lätt och billigt att avfärda detta som alarmism och galenskap. Varför det är så bekräftar det jag skrivit ovan och förklarar varför folk som är medlemmar i ett fascistiskt parti med rötterna i svensk nazism hårdnackat kan påstå att de är demokrater.

Trots att de till och med förordar att utlänningslagen ska ha företräde framför folkrätt och grundlag som garanterar oss grundläggande fri- och rättigheter kan de inte förstå att de är fascister. Det är som när en del har svårt att förstå att de stödjer slaveri när de köper moderiktiga kläder i glossiga butiker med ungdomliga anställda, eller som när en del har svårt att förstå att de är livsstilskriminella ögontjänande djävla as som konsekvent kör för fort, eller… Fenomenet är allmänmodernt, det beror av konstituerande, definierande, intrinsikala aspekter av moderniteten. Som profitkravets primat, eller över-underordning efter helt påhittade gränsdragningar, eller, ja, finns överallt, helt enkelt.

Och likt fiskar har svårt att få syn på vattnet har den senmoderna människan svårt att få syn på verkligheten, så mycket underhållningsvåld och idioti är i vägen.

Arbetarrörelsen har en rejäl uppförsbacke framför sig.

Jag kallar det för en historisk uppgift, och inte bara av tradition utan för att historien rent konkret står på spel. Det förpliktigar. Dig likväl som mig.

Är du beredd att stå upp mot en ocean av förströelser, vågar du bli antifascist?

Post a comment

You may use the following HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>