Category Archives: Sverigedemokraterna

Något om det där med att bekämpa SD

Vi är tydligen inne i ännu en omgång av ‘brott riktade mot SD hotar demokratin!’ igen, märkligt nog. Som vanligt är det ett par läger i debatten. En del hävdar att SD måste bemötas med vassare argument. Den här texten är till er och skulle egentligen ha blivit en kort kommentar på Facebook, men blev helt enkelt lite för långrandig.

Det är alltså därför den inte är korrläst, saknar fördjupande länkar och annat fint. Jag har fullt förtroende för att du kan nysta vidare själv när du kommit till slutet.

Ni som tror på att sitta på sin kammare och slipa på små fina argument (eller kackla i en debattpanel eller vad det nu kan vara), skicka in ett meddelande till den här utgivaren om att deras skribent ljuger* och se om de ändrar texten eller lägger till en rättelse på slutet.

*(den breda vänstern är inte en enorm mängd blodtörstiga psykfall som kommer att börja mörda meningsmotståndare systematiskt redan ikväll, och Frick blev inte misshandlad för att han har judiskt-romskt påbrå utan för att han är nyfascistisk aktivist och den som tittar på inspelningarna ser att Salle Sahlström tar tag i kameran så fort Frick börjar vingla där uppe på spärren)

Om de inte gör det, lägg ned det där fantiserandet om att den nyfascistiska rörelsen är något slags pratklubb. Det är de inte, de skiter i hur väl du argumenterar eller vilka skälen är för och emot i någon viss politisk fråga. De skiter i hur välformulerade deras egna argument är, dessutom. De har nämligen utvecklat en egen diskurs, med en egen ‘logik’, med en egen verklighetsuppfattning och en egen upplevd gemenskap. När du snurrar in dig i sakliga resonemang ser de dig som den där berömda schackspelande duvan, du sparkar runt pjäserna och bajsar på spelplanen och trots att du inget fattar struttar du runt som om du vunnit.

Är det ditt mål, kör. Jag tror att mer är vunnet på att de tycker att det är obekvämt och obehagligt att dundra ut bigott propaganda och manipulera mediebilden av samtida händelser.

Det är därför deras kampanj baserades på avhumaniserande lögner, det är därför de ljuger om sina politiska motståndare, det är därför de ljuger om samhället vi lever i, det är därför de ljuger om sig själva. Deras affärsidé är en annan.

Om du inte organiserar dig, eller åtminstone aktiverar dig och gör motstånd, så är du helt enkelt en medlöpare. Normalisering av folkmordsretorik förpliktar. Moraliskt, om än inte legalt.

Och glöm inte att Förintelsen var legal. Vad tysknazisterna gjorde var lagligt. Vad som är lagligt är inte alltid rätt, och att bryta mot lagen _kan_ vara moraliskt riktigt.

Därmed inte sagt att jag anser att alla ska gå runt och riva ned reklamkampanjer jämt och ständigt, men det är ingen större skillnad mellan det där angreppet på SD:s annonser och när vänsteraktivister systematiskt river ned nasseklibbor från elskåp och lyktstolpar. Imorgon är det kanske de där nedrivna klibborna som väcker högerbjörnens vrål om hot mot statsskicket, om vi inte fortsätter sätta oss på tvären när makten svarar på fysiska protester med att folket ska hålla käft och sitta still och köpa sig plats i offentligheten om det vill höja någon korkad och SD-fientlig röst där.

Så fortsätt protestera mot att SD tar plats i offentligheten, i riksdagen, i kommuner och landsting. Protestera mot att de överhuvudtaget är organiserade. Det är okej. Du får göra det. Det är inte fel. Det är inte omoraliskt. Det är, än så länge, inte olagligt.

Var öppen med att ditt mål är att SD och resten av den nationella rörelsen ska upphöra, försvinna, aldrig komma tillbaka. Det är inte fel. Det är inte fult. Du får tycka att deras ideologiska hemvist och den sociala rörelse de är den parlamentariska grenen på hör historien till. Det är lugnt, du behöver inte skämmas för det.

Du har ingen skyldighet att se till att SD-företrädare mår bra och är glada. Eller att de kan yttra sig ifred. Aldrig. Staten har vissa sådana ansvar, men de är verkligen inte så långtgående som nyfascisterna själva och vissa andra hävdar. Det är helt okej om du ser till att varje SD-företrädare eller aktivist som du stöter på känner att det är obehagligt att sprida sina bigotta dogmer. Du får göra det. Det är grundläggande för demokratisk parlamentarism.

Precis som du tycker att ultranationalismen i tysknazistisk tappning var ett vidrigt brott mot varje anständig morallära kan du ha samma uppfattning om nutida varianter. Säger folk att det är löjligt att jämföra med tysk nazism, peka på Jugoslaviens sammanbrott. Vet de inte vad som hände, förklara det och peka sedan på folkmordet i Rwanda, understryk betydelsen av folkmordsretorik och massmedier som för ut den. Vi har sett processen förr, vi kan känna igen den i vårt samhälle. Läs handlingarna rörande Ruggius inblandning i Rwanda, antagligen kommer du att återvända till SD-propagandan och se den i ett nytt ljus. När du ändå håller på, gräv också i folkmordet i Guatemala. Det är fortfarande ett öppet sår, och situationen mer lik den vi har i Sverige än Tyskland, ex-Jugoslavien, Rwanda, med en maktfullkomlig politik som rensar upp bland minoriteter i samhällsintressets namn. Alltså precis vad SD efterfrågar.

Förutsatt att de nu inte piskar fram klassiska pogromer istället för att vallas fram till regeringsmakten av en lojal ytterkantshöger och detta ständiga snack om att varje angrepp på SD hotar statsskicket. Då hamnar vi snarare i det rwandiska exemplet.

Du har ett ansvar för hur du agerar i förhållande till det här hotet från den nationella rörelsen.

Pest eller kolera: något om dagens obekvämligheter

Igår och idag har vi i landstingsfullmäktige i Upplands läns landsting behandlat budget för nästa år och plan för kommande två år. Det var, som man säger, en rysare.

Utgångsläget var att vi i S tillsammans med MP tagit fram en budget, V hade valt att gå fram med en egen, Alliansen lade en gemensam och SD en egen. S- och MP-mandaten är 31, Alliansen har 28 och V och SD 6 mandat vardera. Mot bakgrund av de förutsättningarna, som uppstod som direkt följd av att V valt att kliva av majoritetssamarbetet för att istället gå vidare med en egen budget, hade presidiet tagit fram en mer fullständig beslutsordning än den genväg att rösta på budgetförslag i sin helhet som är vanlig. Istället för ett par omröstningar rörande hela budgetar med eventuella tillägg bröts de olika förslagen ut ur budgetarna och ställdes mot varandra separat, i 26 punkter.

I första omröstningsomgången valde SD att rösta på Alliansens förslag till inriktningsbeslut för hälso- och sjukvården i den slutliga voteringen, trots att de ägnat gårdagen åt att kritisera Alliansens budgetförslag. Då de avvek från praxis och V valde att hålla sig till praxis (och rösta på sitt eget förslag och inget annat) tillsammans med alternativet att en Allians med färre mandat än S och MP har skulle styra landstinget på grundval av en (något bristfällig, kan tilläggas) budget beslutade vi att börja rösta fram V som motförslag mot vårat i slutvoteringen.

Johan Örjes (C) har rätt i att det var ett slags fulspel, genom en parlamentarisk teknikalitet kunde vi grabba tag i den där budgeten och hårdhänt släpa den igenom beslutsordningen. Frågan blir vilka alternativ som fanns.

En Allians som styr med färre mandats underlag i fullmäktige, på en budget som inte var tänkt att bli skarp budget (eller åtminstone var tveksam avseende beräkningar, finansiering och lite annat), utlämnade till SD:s godtycke?

Inget styre alls med de konsekvenser som det skulle innebära för länets invånare och de tiotusentals personer som arbetar i landstingets verksamheter?

Göra som SD vill, och låta dem styra på någon budget och hoppas på att de klarar sig på sina sex mandat och ett demokratiskt och kunskapsunderskott av rang?

Jag kan inte se att det fanns så mycket att välja på. V hade inte modet att blockera SD:s vågmästarställning när väl deras förslag föll på den första punkten, och vi kunde inte lita på att högern skulle börja göra det. Då återstod valet mellan ekonomiskt-politiskt kaos, det ansvarslösa alternativet, och att ta smällen att vi avvek från praxis och knixade oss fram, ett mer ansvarsfullt alternativ.

Det var inte bekvämt, det var inte i linje med de överenskommelser om praxis i budgetbeslut som finns och det blir inte lätt att förklara för vare sig allmänheten eller våra partikamrater.

Däremot var det så rätt som det kunde vara i det läget, det är min fasta övertygelse.

När det gäller jobbiga förvecklingar, så tror jag för övrigt att de har det snäppet värre i Håbo, och där känns den här anklagelsen om kakbak med mera som väsentligt allvarligare.

Jag får återkomma om detaljerna i det vi beslutat idag, just nu måste jag tyvärr prioritera kvällsmat.