Därför lämnar jag tillbaka landstingspaddan

I anledning av mitt uppdrag som ledamot av Uppsala läns landsting har jag fått låna en iPad av detsamma. Det presenterades inte som ett val, men jag kan inte se att det är annat än ett val att ta emot den och ingå avtal med landstinget om hur den får användas. Idag har jag också funnit att den mötesdeltagandemjukvara som det är tänkt att vi ska använda surfplattorna för körs i webbläsare, så jag har redan en dator jag kan använda för den funktionen (och det räcker gott med de etiska och sociala problem som finns med den jag redan har).

Efter att ha haft den ett antal månader och till och med använt den lite har jag bestämt mig för att avhända mig den och vad av ansvar för den som jag idag har. Skälen till detta är många. Bland annat vill jag markera att jag inte gillar upplägget som helhet. Jag tycker inte att politiska församlingar ska vara reklamplatser för Apple och deras produkter. Om det bara var en praktisk, platt persondator med ett fabrikantvarumärke på hade det varit mer okej, men iOS är en plattform som syftar till att sälja Apple-produkter och produkter som Apple tillhandahåller. Bara programvara som Apple tycker är okej är möjlig att köra på en iPad, om man inte bryter sig in i operativsystemet och förändrar dess funktionssätt på ett fundamentalt plan, något jag inte tycker att det ingår i mitt politiska uppdrag.

Apple spionerar också på sina användare. Jag tycker att det är obehagligt att så många av mina partikamrater använder programvara i sina telefoner och surfplattor som kan avlyssna deras kommunikation eller annars har insyn i den. Det gör att jag drar mig för att kontakta dem via dessa, jag vet inte vem som lyssnar på oss eller var informationen hamnar. Det är inte bara Apple som gör detta, Facebooks mobilapplikationer är extremt påträngande och det är känt att de bland annat kikar på SMS-information. Kort sagt, du kan inte höra av dig till din politiska representant via SMS och vara säker på att inte storföretag eller stater tittar på er kommunikation. Jag kan inte höra av mig på sådant sätt till mina partikamrater om jag anser att informationen jag vill utbyta är känslig. Detsamma gäller epost.

Apple är också ett företag som hatar arbetare. Det gäller i stort sett alla löntagare de har att göra med, förutom en liten, liten klick. De ljuger dessutom om det. Deras iProdukter tillverkas i stor utsträckning i kinesiska sweatshops med fruktansvärda förhållanden, något de fått kritik för under många år. Det har till och med avslöjats att en av Apples leverantörer medverkat till att stänga skolor för att tvinga in de som studerade där i arbete i fabriken istället.  Landstinget i Uppsala tycker att det är okej att upphandla produkter som förmodligen tillverkats under vidriga förhållanden och där arbetsveckan är 66 timmar, elva timmar om dagen, sex dagar i veckan, och påminner mer om slaveri än löntagande och där bieffekter som indragna utbildningsmöjligheter och självmord inom personalen kan ha förekommit. Jag gör det inte.

Dessutom är produkten usel. Jag kan inte använda standardmjukvara (som OpenSSH) för att exempelvis ansluta till den dator där jag lagrar mina anteckningar från möten inom ramen för mitt politiska uppdrag med mindre än att jag bryter mig in i surfplattans operativsystem och tar bort bort spärrar mot det.

Istället krävs att jag lämnar ut personuppgifter till Apple och använder mjukvara jag inte har en djävla aning om hur den fungerar, jag kan inte ens veta om den snappar upp och lagrar mina lösenord i hemlighet. Jag tycker heller inte att Apple ska veta vilken mjukvara som svenska politiker använder sig av. Det har de inte med att göra.

Det tillkommer att iPad-produkterna är kortlivade. De håller bara i ett par år. För att de är designade så. Jag undrar om det varit med i upphandlingskalkylerna. Minns jag inte fel är avskrivningstiden på sådana här saker schablonmässigt tre år, åtminstone inte så kort som ett eller ett par år, beroende på vilken mjukvara som behövs för enhetens funktion och hur Apple beslutar att bygga vidare på sitt iOS. Det säger sig självt att det är idiotiskt att överlåta helt till leverantören att bestämma hur länge en försåld produkt ska fungera.

Apple hatar också miljön. De struntar i miljöförstöring de är med och bidrar till genom produktionen av den hårdvara de säljer. Ibland försöker de låtsas som att de tar ansvar, men det finns stora hål i de åtaganden de går med på.

Apple är givetvis också en skatteflykting. De tar in moms på sina försålda produkter, men betalar i slutändan normalt bara någon procent i total skatt. De stjäl mellanskillnaden från dig och mig, det är bara det att vi inte kan göra något åt det annat än genom bojkott. I USA har de varit skatteflyktingspionjärer och jag kan inte se att de agerar annorlunda i Europa.

Ett alternativ jag har är att jailbreak:a apparaten och försöka installera ett vettigt operativsystem men det förbrukar förmodligen garantier som jag inte har rätt att frånta landstinget, trots att avtalets [tillägg: avtalet mellan mig och landstinget] begränsning lyder ungefär ‘du får installera mjukvara på egen risk’. Även om jag gjorde det skulle den i sig vara en kass produkt, eftersom den saknar ordentligt tangentbord och därför inte går att använda för några som helst uppgifter som kräver textproduktion.

Så, jag har bett om att få lämna tillbaka den och jag önskar att mina kollegor i landstinget gör detsamma i väntan på att en ny och rimlig upphandling sker, där det på sin höjd är motbjudande villkor för arbetarna i Asien som kan klandras (för det är nästan omöjligt att komma ifrån). Det utesluter alltså de tre stora operativsystemsmiljöerna, iOS, Windows och Android, vilket i sin tur skulle tvinga landstingets ledamöter till att lära sig använda datorer. Därför kommer det aldrig att hända. Åtminstone inte i närtid.

 

Ytterligare tillägg, för den som undrar.

Min egen dator är en Asus ZenBook UX32VA. Den har förmodligen också producerats på ett sätt som dödar eller åtminstone skadar arbetare i Asien, bland annat finns rapportering om att en fjortonåring dött i en fabrik som tillverkar Asus-produkter (jag tar inte explicit upp barnarbete och barnslaveri i min bloggartikel, men det är självklart att det förekommer i elektronikproduktionen, tyvärr).

På den kör jag ett Linux som kallas Manjaro (https://manjaro.github.io/ ) med en fönsterhanterare som heter XFCE4. Det är väldigt lätt att installera och använda, och utgåvan på svenska har brister i översättningen men det är helt klart begripliga gränssnitt. Jag tror att någon som inte är uppvuxen med IT-terminologi på engelska skulle ha mindre problem med svenskan i det än vad jag har, och det är ändå väldigt lite. Gränssnitten är lätta att använda och sådant som video, ljud och internetanslutning fungerar ‘out of the box’. På SSD tog installationen totalt en kvart.

Som webbläsare kör jag Chromium, än så länge. Eventuellt flyttar jag över till IceCat längre fram och det är webbläsaren jag skulle rekommendera till någon som är osäker och funderar på att migrera till friare operativsystem. För video använder jag VLC men skulle kunna tänka mig att använda mplayer eller mpv istället, de ingick dock inte i standardinstallationen av operativsystemet och jag är lat. För att ansluta krypterat till andra datorer använder jag OpenSSH (i sig, genom SFTP och ett par andra applikationer). För att hämta epost använder jag mutt, men jag skulle rekommendera Thunderbird till den som inte är van användare av Unix-liknande operativsystem. För utveckling och textredigering använder jag vim i första hand men också LibreOffice, vilket jag avskyr helhjärtat (och det är vad jag känner när människor skickar filer i Microsofts olika Office-format till mig, om jag inte absolut måste läsa innehållet öppnar jag inte sådana bilagor utan ignorerar dem som om jag inte visste vad det var för något; så gör inte det, snälla, skicka istället RTF eller PDF om inte ren text räcker). LyX är vad jag föredrar att producera längre texter i och önskar att andra tog sig tid att lära sig, för det är en mycket, mycket bättre dokumentproduktionsmiljö än alla *Office-paketen sammantagna. För bildredigering och grafisk produktion använder jag Gimp och Inkscape, de är i stort sett lika bra som Adobes motsvarigheter.

Det går bra att fråga mig om tips på bra mjukvara om det är något du saknar i den redogörelsen. Om du är road av programmering rekommenderar jag varmt Nightcode, det är en frisk fläkt i IDE-sammanhang men byggt för Clojure och kanske inte passar dig av det skälet.

Jag har också en Samsung Galaxy S II som telefon. Anledningen till att jag fortfarande kan använda den är att min operatör slutat leverera operativsystemuppdateringar för ett par år sedan (för de tycker inte att jag har betalat för mer än något års uppdateringar). Jag har ingen aning om vilka säkerhetsrisker jag utsätter mig för genom den idag, just på grund av att min Android-version är gravt föråldrad. Min inställning är att det är min sista telefon, men Angelica håller inte med, så om jag hittar någon blir nästa en enkel GSM-telefon utan ‘smartphone’-inslag. Jag får iallafall inte vad jag anser att jag betalar för om jag abonnemangsköper en ny med sådana inslag och jag känner bara förakt inför min operatörs policy avseende abonnemangsinnehåll, täckning och kundservice.

Ett alternativ vore någon Ubuntu-telefon eller motsvarande, förutsatt att GSM-telefoni funkar smidigt genom den, samt Whisper Systems mjukvara (RedPhone och TextSecure) eller motsvarande.

Jag har också en äldre minilaptop som jag använder sparsamt som mediacenterdator.

3 comments
  1. Hej Pontus!
    Jag är förtroendevald (Ersättare i en nämnd i en Stockholmskommun för MP). Jag var nära att få en sån där “politiker-iPad” som du skriver om.

    Jag tyckte modellen att kommunen skulle dela ut iPads till alla med 4G-abonnemang för att vi skulle komma åt ett par dokumentfiler var helt orimlig, av flera olika skäl. När jag försökte höra mig av till ansvarig tjänsteman om ifall dokumenten gick att nå från andra typer av enheter såsom min befintliga android-surfplatta fick jag höra att det nog inte skulle gå för tjänsten för att appen bara fungerade på iPads. Genom lite egen forskning så upptäckte jag dock att tjänsten fanns i webb-version, varför jag tackade nej till en skattebetald iPad.

    En iPad beställdes i alla fall till mig, tydligen kontaktade ansvarig tjänsteman mitt partis politiska sekreterare som skickade ut ett mejl till alla förtroendevalda ang. att all kommunikation från och med nu skulle gå genom våra iPads och att alla förväntades därför ha en. (I själva verket kommunicerar vi alltid via epost, som ju fungerar på fler plattformar än iPad.)

    Jag vägrade emellertid befatta mig med den beställda iPaden, av samma skäl som du är tveksam, och har istället med framgång använt mig av min arbetslaptop, som råkar vara en Asus ZenBook. Vad “min” iPad används till idag har jag ingen aning om, antagligen samlar den damm på förvaltningen, eller så har någon tjänsteman tagit den i bruk.

    Det är inte känt hur mycket vi betalar för den tjänst vi använder för att få tillgång till våra mötesprotokoll. Men på leverantörens hemsida så föreslås priser kring 2000 kr per deltagare per år. Konkurrande lösningar är antingen gratis eller kostar runt 200 kronor per år. Tjänsten i sig är väldigt tekniskt enkel och handlar egentligen bara om en lösensordsskyddad webbsida som visar PDF:er med möteshandlingar. Leverantören tycks ha mycket få kunder, det verkar i princip bara vara våran kommun och någon kommun till som använder det här systemet. Jag har kunnat konstatera diverse personkopplingar i sammanhanget, t.ex. sitter ägaren av leverantören i samma politiska styrelse som kommunens ledande tjänstemän inom IT-beställning. Jag känner även till kopplingar till Apples marknadsavdelning som skulle kunna vara lagstridiga. Jag skulle gärna få ett gott råd från Dig, du har min epostadress så du kan höra av dig. För övrigt, borde inte paddorna och tillhörande tjänster upphandlas ?

    1. Hej!

      Min avsikt är att titta lite på eventuell upphandlingsprocess och återkomma om det här på bloggen.

      Det verkar inte så ovanligt att offentliga verksamheter använder ganska dålig mjukvara, som den där webblösningen som i allt väsentligt är en PDF-publiceringsplats som du nämner.

  2. Själv kör jag en Jolla, den har GNU/Linux i grunden istället för Android/Linux. Det enda proprietära på den är frontenden, all annan mjukvara är från Mer-projektet, med en standarduppsättning av userspaceprogram från vanliga desktopdistributioner. Inklusive ex. OpenSSH! 😉

    Root-rättigheter genom att bara ställa in den i “utvecklarläge” också.

    Jolla skulle komma med en surfplatta också men det sket sig tydligen pga distributionsled och komponentbrist eller vad det nu var. Telefonlivet är tufft om man inte är Apple/Google.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *