Regeringens inlaga i debatten om samtyckesrekvisit

I juridiken finns en rättskällelära. Det är en hierarki bestående av författningstext, förarbeten, (prejudicerande) domstolspraxis och doktrin, alltså rättsvetenskapliga utredningar och fackböcker. Författningstexten förklaras av förarbeten, där lagstiftarens intention med skrivningen och författningen delges samt kompletteras med förklaringar av hur domstolarna ska förstå författningstexten i sin dömande verksamhet.

Det pågår en debatt om huruvida Sverige bör införa ett samtyckesrekvisit i våldtäktsstraffbudet. Det är i sig inte fel men det är ett samtal med väldigt högt tonläge och där många deltagare har en olyckligt bristfällig förståelse för juridik. Jag kanske återkommer till det vid senare tillfälle, det finns en rik flora av resonemangsmässiga klavertramp, maktdelningsföraktande utspel och krav på undanröjande av straffrättsliga fundamenta att kommentera.

En viss förvirring råder i samtalet rörande vad det är reformlobbyn vill ha. Ordet samtycke används som om det skulle vara en nyhet för svensk sexualbrottslagstiftning och det görs sällan klart om vad som avses är samtyckesbaserat straffbud i största allmänhet, samtyckesrekvisit eller något helt annat. Med anledning av detta kan det passa att visa att åtminstone en tolkning av den här reformambitionen redan är tillfredsställd, nämligen den om att sexualbrottslagstiftningen bör ha en samtyckesreglering i botten. För det har den.

För inte så länge sedan skedde en förändring av det aktuella straffbudet, en utvidgning av andra styckets omfattning från att gälla hjälplöst tillstånd till att också gälla särskilt utsatt situation. I den propositionen återfinns, vilket hör till genren, en sammanfattning av lagstiftarens intention och förståelse av gällande rätt. Där står följande att läsa.

Prop. 2012/13:111, s. 19 (PDF):

Utgångspunkten för den nu gällande sexualbrottslagstiftningen är varje individs rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Detta är också regeringens utgångspunkt i bedömningen av hur dessa brott framöver bör vara konstruerade. Intresset av att skydda självbestämmanderätten tillhör alltså kärnan i regleringen. Frågan om det finns ett giltigt samtycke till en sexuell handling blir därför avgörande för om gärningen är att bedöma som ett sexualbrott eller inte.

Det är min fetstil. Det här är en instruktion till domstolarna, väl värd att lyfta fram vid diskussion om deras dömande i sexualbrottsmål och eventuellt behov av förändringar av straffbudet. Det är också den utgångspunkt som lagstiftaren och regeringen har vid ännu en utredning av behovet av ett samtyckesrekvisit, något som senast i den här propositionen avvisades. Dessutom förhållandevis välmotiverat, se redogörelsen från s. 18 ff.

2 comments
  1. Hittar ingen dela-knapp? Bra inl

  2. Det intressanta e4r att det ofta fouskeras pe5 att det e4r me4n som utff6r dessa handlingar, dvs. stirrar pe5 ett obehagligt se4tt eller gf6r ove4lkomna fysiska ne4rmanden.Jag he5ller med om att det se4kert e4r oerhf6rt mycket vanligare att me4n gf6r detta men samtidigt vill jag poe4ngtera att e4ven kvinnor gf6r detta, mycket oftare e4n vad man kan tro.Sje4lv har jag blivit antastad pe5 arbetsplatsen, dragen i he5ret (ne4r det var le5ngt och ne5gon tjej ville pe5kalla uppme4rksamhet, blivit nypt i baken, en kvinna knackade mig pe5 ryggen och de5 jag ve4nde mig om ff6rsf6kte hon pressa in sin tunga i min mun etc.Att fe5 blickar e4r ockse5 ganska vanligt, speciellt av e4ldre kvinnor som i princip “kle4r av en” med blicken. Dock se5 vill jag pe5peka skillnaden mellan att bli fysiskt antastad och att fe5 blickar som man uppfattar som obehagliga. Blickarna kan man faktiskt ve4lja att ignorera. Dock se5 e4r jag medveten om skillnaden i antal blickar som man fe5r som tjej. Ff6rsta ge5ngen som jag var pe5 en klubb ff6r homosexuella se5 fick jag inblick i hur det kanske kan ke4nna sig att vara en kvinna bland en massa me4n. Helt plf6tsligt ke4nde jag mig som ett “villebre5d” och jag me5ste erke4nna att det inte ke4ndes helt bekve4mt att en massa me4n sf6kte f6gonkontakt med mig pe5 ett “visst se4tt”, fast det kan e5 andra sidan ha att gf6ra med att jag inte e4r homosexuell. Hur som helst se5 finns det en ve4sentlig skillnad.Jag har me5nga ge5nger hf6rt historier av kvinnliga bekanta de4r de bere4ttar att en man har bf6rjat onanera framff6r dem pe5 te5get. Det har jag aldrig hf6rt av en kille, se5 i det avseendet se5 skiljer sig me4n och kvinnor (uppfattar jag det som). Jag tycker att kvinnor, generellt (inte alla), har en mer sofistikerad stil att visa sitt intresse e4n me4n. Fast, som ne5gon he4r ovan har skrivit, se5 e4r det de me4nnen som e4r mest “pe5” som fe5r mest “utdelning”. c5 andra sidan kan man ste4lla sig fre5gan om man sje4lv ke4nner sig attraherad av en kvinna som attraheras av den typen av me4n. Det e4r ju upp till en sje4lv att avgf6ra. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *